Kameran har gett upp och röven bränner efter en jävla tur i solariet idag. Men det har väl inte hindrat någon från att dricka sprit förr. Tack & Adjö.

Hockey är fantastiskt. Det är som ett nytt kapitel i mitt liv har börjat. Som hockeyfantast. Är det inte fa-a-antastiskt? Det var krut igår på läktaren. Så mycket att Martin hotades med att åka ut om han hetsade Växjö supportrarna en gång till. Utåt sett såg jag bestört och irriterad ut, men inom mig, ja jävlar vad adrenalinet pumpade. SLAAAGSMÅÅÅL. Men det blev där inget. Bara på isen. Men inte ens där kunde de hålla igång. Sopor.

Men, summan av kardemumman. Grabbarna var nöjda med mig och jag fick en halsduk. Voila!

Är det fel att ha på sig högklackat på en ishockeymatch?

Hej och välkommna till Joannas bakisshow. Vi börjar med att först efterfråga ett gevär så Joanna kan få skjuta sig själv i huvudet. Har ni inget sådant får hon helt enkelt nöja sig med att banka skallen i skrivbordet och vråla av smärta var gång telefonen ringer på jobb.

Det är såhär att Joanna fortfarande inte har insett att man faktiskt blir grymt sliten av att vara ute och dansa på bord, dricka shots och dansa med snygga norrmän. Att man sedan sover max 2 h på det och måste vara på jobb halv nio är ännu en faktor, en stor sådan, som spelar in.

Men nej, hon förstår inte det.

För hon är dum i huvudet.

Igår var det raj raj ska ni veta. Trots min sömnbrist då jag fick byta buss 3 gånger under natten närjag åkte ner till ystad så var jag redo för en liten svängom. Så vi började lite lätt och lagom hos David, ökade takten på Soft och körde All in på Baren. Dock chockade jag och åkte hem lite över två då mitt alkohol intag var maxat och Uffe agerade taxi. Men det var en bra kväll. Synd bara att Baren var proppad av turister som inte för allt för vänliga. Att stå och påpeka högt och tydligt att ystad är bonnigt och att vi skåningar snackar som om vi är utvecklingsstörda är en rätt grov tabbe. Jag menar, inte fan är det konstigt att folk reagerar. Som tex jag. Jag var väl inte allt för hövlig jag heller. Men jag skulle aldrig åka upp till tex sthlm och börja klaga på hur de snackar och ser ut där. För helvete. Det är rätt och slätt idiotiskt.

Åhus eller se Bruno ikväll? Valet i kvalet? Bli fåll? Dansa sej lite? Eller kurera baksmällan? What to do, whaat to do.

Jag har en väninna som gång på gång beställer hem olika "fusk" metoder för att minska i vikt. Det har varit alltifrån Allipillerna som "mirakulöst" ska få fettet att försvinna på några veckor till fettsnåla soppor som endast ska ätas tillsammans med äpplen. Jag har även fått höra om diteter som endast består av grönt the och nutribars.

För tre år sedan hade jag joinat och litat blint på Tvshops alla fantastiska erbjudanden. Det är en smula pinsamt att veta att man en gång har varit så jävla naiv.

Det är även jävligt slitsamt att gång på gång försöka tala en person till rätta att svältdieter inte fungerar. Och framförallt är det jävligt slitsamt och oerhört enerverande att höra när människor klagar över sin vikt och vägrar visa sig i bikini då de tycker att de är så jävla tjocka. Men att de skulle göra något åt det? Nej, det kommer inte på fråga. Jag vet inte hur många tjejer jag känner som aldrig skulle kunna sätta sin fot på ett gym. Att träna med vikter är tydligen högst okvinnligt. Tss, skitsnack.

Jag har kommit till det stadiet nu att jag ber folk hålla käft när de gång på gång klagar över sin kropp. Antingen gör man något åt det eller så håller man fan truten.

Jag spenderar 5 dagar på gymmet och är så otroligt stolt och nöjd med min kropp. Att jag ska behöva höra på osäkra människors gnäll gång på gång gör mig fruktansvärt irriterad. I början taggade det mig att springa några km extra, köra 10 extra reps benböj eller bara ta den där morgonrundan halv sex på morgonen. Men inte längre. Nu tuggar jag bara fradga.

För helvete, hur svårt ska det vara?