Jag älskar att gå hemåt. Och det är inte för att jag ska hem, in till mig, nej det är för att jag får gå igenom min en av  mina favoritplatser här i Oslo. Ett litet smultronställe kan man säga. En lummig liten gata med små hus (tänk gamla stan) och därefter en liten pytte stig mellan två trästaket som skiljer de olika trädgårdarna åt. Det är lite Madickenkänsla över det hela.

Det är så konstigt att man kan bo mitt i stan med bullrande trafik, stress och stök, och ändå finna en Oas där kvitter från fåglar samsas med ljudet från gräsklippare och höga toner från radion.