Medelhavet i all ära. Men det är något speciellt med sommar i storstaden. Jag har aldrig tillbringat heta nätter och soliga dagar sådär på riktigt i en stad innan. Och att nu få göra det fullt ut i en stad som Oslo är bara helt fantastiskt. Visst är det äckligt varmt, och visst fan luktar soporna ett snäpp mer nere i city, men vadfan gör det när man går barfota hem längs de små gatorna som tar mig till Von der Lippes gate. Grilllukten varvas med en härlig syrendoft som sprider sig kring mig när jag passerar alla de små hus som ligger på på vägen hem. Överallt där det finns en ledig gräsplätt ligger folk med slutna ögon. Somliga ligger i varandras armar och viskar små kärleksförklaringar, de ler, ser upp mot skyn och stryker varandra längs den hud som solen redan har lyckats göra röd.

Och det slår mig, det är så kärlek luktar. Det är en alldeles speciell doft. Som bara man kan finna på sommaren.

I Fredags kändes livet lätt som en fjäder. Vi möttes upp för Susi på lilla Asia och därefter la vi oss i parken. Och plötsligt så var klockan halv ett på natten och ingen kunde förstå hur tiden kunde springa iväg så fort..och framförallt så lätt. För det enda vi gjorde var att prata om alla livets vackra ting, skratta och njuta av gräset under våra bara fötter.