Åh åh åh, nu nu nu är jag sådär förväntansfull som ett barn på julafton. Om bara några timmar kommer mina föräldrar passera gränsen mellan Norge och Sverige. Jag kommer dra någon timme tidigare från jobb för att möta upp dem vid hotellet och det första jag kommer att göra är att ge dem båda världens största kram. Och sen ska jag kontrollera bagageluckan och välkommna all min sprit. Givetvis.

Jag är så fruktansvärt glad över att de kommer upp hit till mig. Det känns så overkligt att jag snart kommer sitta i mitt vardagsrum och bjuda dem på kaffe, höra mammas små bitska kommentarer om att det är damm under soffan och Uffes höga skratt när han får reda på att anledningen till att jag bad dem köpa en ny mikro till mig var att den andra exploderade en smula. Tydligen kunde man inte mikra bestick. 

De stannar till Fredag och svitchar med Madde som anländer ungefär samma tid som de lämnar landet. Då kommer kaffedrickandet och turistandet i Frognerparken bytas ut mot vinpimplande på SydÖst och mongodansande på Fugazzi.

Det slog mig hur otroligt jävla lycklig dessa små besök gör mig, de fyller upp mig med en sådant energi och positiv kraft som bara får mig att vilja ha mer, uppleva mer och ge mer av mig själv. Det är 100% framåt och det kändes banne mig när jag var ute och sprang min morgonrunda innan jobb imorse. Det gick lättare, snabbare och framförallt, så gjorde jag det med ett leende på läpparna hela vägen.

Jag älskar så mycket just nu. Det är ju så enkelt.