Jag vet inte varför vi på kontoret kallar alla dessa fredagar för Casual egentligen. Det enda annorlunda med denna dagen är att vi äter ute och slappar en timme extra i soffan samtidigt som vi glor på korkade människor på youtube och planerar helgen. Rätt trevligt kan jag tycka.

Fredag igen alltså. Fan vad tiden går fort. I Augusti har jag varit utomlands i 10 månader. (Om man inte räknar med mina 3 månader på Kos då) Det känns lite överväldigande. Jag börjar förstå Mammas längtan efter mig. Och Uffes. Det gör mig lite nedstämd att inte få ha dem nära. Men det är sådant man får ta. Jag tog ett val att resa samt jobba utomlands. Det ger mig så otroligt många fantastiska upplevelser. Och att sakna de man älskar mest, det blir en liten liten sten i hjärtat som värker otroligt mycket emellanåt. Och även det, tro det eller ej, är något som i slutändan kommer vara bra för mig. Man växer och man utvecklas av att det ibland känns som hjärtat smulas i sönder i små små bitar. Det gör man, för det måste man.