Jag älskar att vara först på kontoret. Det är så tyst och stilla, endast ljudet av den något tröga fläkten hörs och jag kan fritt förse mig med frukost och vaniljlatte utan att någon står och hetsar mig att jag ska skynda mig för de oxå ska ha. Det är skönt. Det är liksom min lilla egna tid på morgonen. Jag behöver det, för annars blir jag grinig och jävlig.

Nåja. Ikväll sitter jag på bussen ner till Skåne. Det ska bli underbart. Mormor och Morfar är på besök och jag har inte träffat dem på lite mer än ett år. Åh, det sticker i hjärtat när jag tänker på dem. Så mycket saknar jag dem. Så ja, vetskapen om att jag imorgon tidigt kommer vara i Ystad gör mig väldigt lycklig.

adjöken.